Ytterligare en spökhistoria

Stulen bild

Läste blogg hos en gullig blivande mor häromdagen, och kom då på ytterligare en "spökhistoria" jag tänkt berätta om. Den här utspelar sig dock hos kompis J, under en av våra tjejkvällar (männen bortresta, då händer mycket). ;o)

Det är några år sedan, och kompis J bodde då i en villa med man och två barn. Mannen var som sagt bortrest, och vi skulle käka och mysa - ha en riktig tjejkväll. Sedan länge visste jag ju att de hade påhälsning där i huset - som för övrigt ligger på en gammal gravplats.

Efter nattning av små barn, satte vi oss till bords och käkade pasta med kräftstjärtar, och ett glas rött till det. Vi började prata om deras husspöken, som i kompis J:s hus inte alltid varit av den trevliga sorten, om man nu uttrycker sig milt. De historierna kan jag eventuellt ta en annan gång, nu berättar jag om MITT möte med dem.

Mitt under tjejbubblet blev det plötsligt iskallt omkring oss, och J, som är ordentligt synsk, sade att en man stod brevid mig. Kalla kårar i nacken, hårstrån på armar som reste sig. Lika fort som det kommit, försvann det.
Senare satte vi oss i soffan och kollade på film.
På väggen bakom soffan fanns väggljushållare i glas, för värmeljus. Dessa tände vi, och sedan satte jag mig i soffan under väggljushållarna, och J satte sig i fåtöljen en bit bort. Deras hund lade sig på golvet brevid oss.

Efter en stund ryckte hunden till, och följde något - för oss icke synligt - med blicken, samtidigt som han morrade. Uppenbarligen var någon/t där och störde. Hundens huvud och blick följde detta "något" genom rummet, och sedan suckade han och lade sig ner igen.

Strax därefter sade J:
- Hur tusan har de där hamnat SÅ?!

Hon tittade på värmeljusen ovanför mitt huvud. De stod "på kant" inne i ljushållaren, och hade slocknat. Rys igen, ingen av oss hade ju rört oss, och definitivt inte ställt några värmeljus på högkant.

Att senare sova i detta hus var inte lätt, efter alla historier jag hört under åren - bland annat har äldsta sonen haft problem med "farbrorn" som alltid kommer in i rummet när han ska sova. J själv har haft en man som upprepade gånger lagt sig i hennes och makens säng, och som ibland bara stått och blängt på dem.

J berättade en dråplig historia, om när de hade besök av två kompisar, där mannen i huset var VÄLDIGT skeptisk över detta med spöken.
De hade suttit i vardagsrummet och diskuterat (ganska högljutt), och mannen visste minsann att något dylikt inte kunde existera.
Mitt i samtalet hade ett gäng böcker, som låg vid en gammal prydnadssymaskin, bara svischat ner från bordet och ut över golvet.
Sedan var den mannen tyst. :)

Nu har familjen flyttat, dock till ett hus i samma område - och även där har de påhälsning, fast såvitt jag vet så är det nu bara av J:s morfar, som dog en hastig död i en trafikolycka. Och nu är det äldsta sonen som oftast får förmedla vad morfar vill ha sagt - och som J säger: det känns enbart tryggt.

Käk och mys med viss ruggig inblandning blev det denna kväll, med andra ord ;)