tisdag 22 april 2008

Hjalmars Ro


Det här är vårt hus, i några år gammal tappning.
Oklippta träd, orensade land och oansad häck, så det är sig likt i alla fall. *s*

Skämt åsido, fruktträden klippte vi för två helger sedan, häcken ska klippas så snart orken infinner sig... och rabatter har vi knappt några kvar, eftersom ingen av oss har intresset. Lite krukor med fina ting räcker. Även om min farfar var trädgårdsmästare, så har jag då INTE ärvt de generna... eller är det bara intresset som saknas? Jag vet faktiskt inte.

Jag har tidigare lovat berätta om våra två inneboende - Hjalmar & Sigrid - och några historier om hur de gör sig påminda då och då. Men först lite om själva huset. Det börjades byggas 1928 av Hjalmar och hans älskade Sigrid. De, eller åtminstone Hjalmar, bodde kvar ända tills Snuffe köpte huset av honom 1989. Då hade Sigrid varit död två år, och Hjalmar flyttade till hemmet. Senare samma år dog även Hjalmar. Nu bor de, officiellt, på kyrkogården 400 m härifrån.
Översätter man gårdsnamnet, så betyder det "Hjalmars Ro". Det här ÄR Hjalmars Ro, och den som säger att hus inte har en själ, vet inte vad han pratar om, och har definitivt inte varit här.

Som jag tidigare berättat, har både Hjalmar och Sigrid då och då tydligt visat sin oro då vi rivit i väggar, golv och annat. Vi har hittat gamla inmurade vykort till "Fröken Sigrid", och vi har hälsat på i det förflutna genom att hitta alla de lager av tapet som någonsin funnits i rummen. Ibland har det helt klart känts som att man rört i sånt man inte borde - och många gånger har man känt att man inte är ensam - det finns fler som kräver respekt och uppmärksamhet än vi som fysiskt befinner oss här just nu...

I början skrämde de skiten ur mig.


3 kommentarer:

Anonym sa...

Har varit i massor av "spökhus" och vill inget än annat att få uppleva det onaturliga...
Men tyvärr..
Fick lära mig som liten av pappa bonde att om man slänger en död höna på gödselstackane så tar räven den...
Inte kommer den att spöka. Det som är dött är dött. Varesig min Pa eller jag har sett spöken. Trist tycker jag, skulle gäran vilja uppleva övernaturliga ting. Har verkligen försökt i olika sammanhang..*sucker djupt, gillar inte ens spökena mig??*

Marianne sa...

Välkommen hit! Visst blir det mycket finare och det funkar mycket bättre. Lägg in sitemeter om du vill veta hur många som kommer hit, det är också bättre.

Ett sånt fint hus ni har, verkligen med själ. Det är ett sånt hus jag vill ha en gång i tiden när vi flyttar till Sverige. Ett hus som någon har älskat och levt i, det är det som ger huset personlighet. Jag är övertygad om att Hjalmar och Sigrid är glada för att det är just ni som har det!

Karin Berg sa...

Ett gulligt och mysigt hus! Liten spöken får man dras med när man bor i dessa gamla stugor =)