Dit var jag INTE välkommen

En annan sak som hänt är att jag vid ett tillfälle så tydligt inte var välkommen ner i källaren. Nu går det bra, men den gången var det bara tvärstopp.

Man går ner till källaren via en trappa på utsidan av ena gaveln, och jag har - som jag sagt tidigare - haft vissa "antikänslor" för den där gaveln och källaren. En allmän olustkänsla, helt enkelt... det är samma gavel man passerar då man ska till utedasset.

Att känslorna på något vis var ömsesidiga, visade sig tydligt den gång jag skulle gå ner för att hämta ett verktyg, och dörren inte gick att öppna. Den var inte låst, och jag slet och jag drog... totalt lönlöst - det var som att den gått i baklås.
Hämtade Snuffe, som kom och öppnade dörren helt utan problem.

Det var JAG som inte var välkommen in, så enkelt var det.
Efter det tog jag ett snack med "de som bor därinne" och talade om att jag faktiskt bor här nu, och att vi måste samsas.

Och, sedan jag var och hälsade på Hjalmar och Sigrid på kyrkogården, är det lugnare här hemma. Emellanåt visar de sig, men idag stör de mig inte alls - tvärtom. Det känns tryggt att ha dem här - och jag tror de känner sig tillfreds med oss också.
Självklart blev de oroliga när vi rev deras väggar, ändrade på deras livsverk?
Men... jag tror de har förstått att vi avser göra bästa möjliga med deras hus, och för att det ska passa våra livsförhållanden förändrar vi. Dessutom har vi noga tagit tillvara de saker vi hittat inmurat i väggar etc... funderar på att rama in och sätta upp. Undrar om de skulle gilla det?

Well, jag antar att vi blir varse om det INTE är okej. ;o)