Mycket har varit provisoriskt under åren här i Kojslottet. Bygget har ju ständigt pågått.Bland annat minns jag en natt, då bara jag, Snuffe och hans äldsta var här. Det var ännu inte "hemma" för mig, jag hade kvar min lägenhet i stan. Vi låg, alla tre, i vårt sovrum - i dubbelsängen - med andra ord borde detta ha varit medan vi renoverade barnens rum.
Snuffes äldsta, K, låg närmast dörren, Snuffe i mitten och jag på hans andra sida.
Detta var mitt i min utbrändhet, och jag hade jätteproblem med sömnen - men inte med mina sinnen. Det var fullmåne ute, och jag låg klarvaken och tittade på den genom de stora, härliga fönstren; så vacker... så mäktigt?
Jag låg med ryggen mot de andra, och kände och hörde hur K smög sig upp ur sängen och gick in på toaletten. Hörde hur hon joxade därinne och hur det sedan blev tyst. Länge.
För länge?
Jag vände mig om, och konstaterade att K låg i sängen och sov som en stock.
Frågade henne dagen efter om hon varit på toaletten på natten, men det hade hon inte.
Såna gånger börjar man fundera över sitt förstånd, även fast man VET vad man upplevt (sängen som gungade till, hennes fotsteg som tassade på golvet, dörren som knarrade etc), att man inte inbillat sig. Det påminner mig alltid om en kompis, vars son livrädd pratade om "farbrorn vid sängen" vareviga morgon. Det visade sig att deras hus stod på en gammal gravplats - och om det stället ska jag också berätta en självupplevd historia vid tillfälle.
Misstänker att en och annan ser detta som blahablaha, som något man kan ha inbillat sig. Jag lovar: jag har INTE inbillat mig, och det kommer mer - börjar "lite lätt" så här bara. ;)
3 kommentarer:
Du får se det som en gåva att kunna uppleva sån´t som inte alla kan! Själv har jag inte gåvan men jag tror absolut att förståndiga och kloka människor som upplever "konstiga" saker inte är ett dugg snurriga i huvudet.
Har verkligen försökt att få träffa på andarna, men av någon outgrundlig anledning gillar dom mig inte...
Kramen!
Men jag tror att Hjalmar och Sigrid är snälla.
Har också varit med om massor med oförklariga saker. Håller med Sus, det är en gåva att få uppleva det så länge det är goda energier och så länge de inte tar på en. För det har jag och yngsta varit med om, i vår förförra lgh. Det var läskigt. Det var goda energier, men det var inte mysigt att bli tagen på...blev så rädd så hjärtat hoppade förbi halsgropen så att jag nästan kunde tugga på det *s*
Vilken fin blogg du har. Blev inspirerad att fixa till min men fattar inte hur man gör *suck* får inte några mellanrum och alla html-taggar som jag inte fattar vad man gör med *ingen datanörd precis*
Ni ser ut att ha det superduperfint. ser fram emot att få se det när jag kommer ner och rider *s*
Kram i stora lass
Skicka en kommentar