Dramatik

I oktober kom vi först till en dödsolycka 500 meter därifrån.
Idag tittade jag och barnen på min forna kollegas hus då vi åkte förbi - och såg till vår förskräckelse att det BRANN därinne?! Lågor slog ut ur fönstret och det pyrde oroväckande från taket.

Ringde 112 och blev sedan kvar på platsen "som vittne" (trots att vi inget sett egentligen), då det först misstänktes att äldsta sonen låg kvar inne i huset och sov - tack och lov visade det sig att han var på annat håll...

Stackars A (min son) blev ledsen och rädd, men både brandmännen och mina kollegor var fantastiska mot honom. Det är inte ALLA tioåringar som börjar sin dag med att få sitta i förarsätet på en brandbil och få en CocaCola av en (snygg) brandman..! Till och med dottern E var lite imponerad.
När min favoritkollega dessutom kom fram och kramade om sonen, och sade:
"Jag är världens mest elaka polis. Se på mig: två äpplen hög, och med GLASÖGON dessutom..!" så brast det för A - han tjöt av skratt - och hade lugnat ner sig ordentligt innan jag släppte av honom på skolan någon timme för sent.

Slutet gott, allting gott...