Bägaren håller på att rinna över

Uppmärksamma läsare såg att jag även lagt in etiketten "utbränd eller vidbränd" under mitt förra inlägg.
Strulet med Jutta blev uppenbarligen pricken över i, det som krävdes för att jag skulle balla ur.

Har länge känt att det är "lite för mycket" som ligger på mig och lite för mycket jag inte är nöjd med - och lite för mycket jag oroar mig för. Får inte mitt privatliv att gå ihop.

I förrgår, när Jutta nästan jagades in i taggtrådsstängslet, bara brast det.
Om jag inte ramlat ner en bit i den där djupa brunnen än, så står jag åtminstone på kanten och vinglar - det är ett som är säkert. :(

Kände plötsligt hur nära jag var att jobba mig mot min första hjärtinfarkt eller magsår, alternativt snart skulle klappa ihop och bli "som förra gången".

Kontaktade jobbet, där alla är fantastiska och stöttar, och fick genast en tid hos företagshälsovården (var där igår).
Nu sjukskriven en vecka bara för att få andas och få bort klumpen i halsen och det magonda - sedan får vi se. Jobbet är ju inte "problemet", men blir ju lidande när man inte mäktar med det andra runtomkring.

Har en hemuppgift från företagshälsovården att lösa, en där Snuffe måste hjälpa till. Han har svårt att förstå hela alltet, och tycker/tror att allt är "Juttas fel", att det enkom är oron över henne som är problemet. "Gör dig av med henne".
Han har SÅ fel. Det är oro/stress över renovering/oordning och över att livspusslet inte går ihop - för mycket ligger på mina axlar (en del självvalt, annat inte).
Och det är ju i stallet jag hämtar kraft och verkligen varvar ner?
Att mocka, rykta, rida, pyssla... jag älskar det. (När inget strular, vill säga).

Nej.
Utbränd är jag inte, men jag är nog lite vidbränd i alla fall.
Been there, done that - tänker INTE hamna i djupa hålet igen, någonsin.
Därför tar jag timeout, förhoppningsvis i tid denna gång...

Positivt mitt i allt är i alla fall att underbara Leva är här och hälsar på!
Tyvärr har hon fått vara med och ta allt när det brakat loss, men hon har så mycket sunt att komma med, så jag är bara tacksam att hon är här...

Nu ska jag bara reda ut vad som är viktigt, vad jag kan förändra, och vilken hjälp jag behöver för det. "Bara" var det, ja.