(se tidigare blogg) så har jag idag på morgonen plockat bort mitt livs första fästing från min egen kropp. Krupit på mig har de tidigare gjort, men aldrig någonsin satt sig fast.
Barnen har haft några var, men inte många.
En liten, liten ynklig rackare satt där, nerborrad i armvecket.
Jag måste ha sett ut som en pundare när jag satt där med min fästingborttagare och tog bort den lille kraken.
Tänk att det i alla fall fick ta 38 (nästan 39) år innan den debuten?
Ganska otroligt, i och med att jag ändå hållt på med djur i hela mitt liv, OCH numer bor på landet. ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Uäää, tur du fick bort den! Ta i trä, jag har klarat mig ännu längre än du.
Jag hatar fästingar. Har haft några genom åren som bitit sig fast. Frågan är vad de ska vara bra för. Inget djur, vad jag vet, äter dom. De bara suger blod och ger djur och människor sjukdomar. Vad ska dom vara bra för?
//Lazarus
Skicka en kommentar