För snart ett år sedan var jag där, i Auschwitz, och lägger återigen ut min blogg från det besöket... så, från den 17 oktober 2007:
Lovade ju att återkomma med en dagbok från Auschwitz, men det har dragit ut lite
på tiden...
Först och främst beror det på att jag faktistk varit tvungen att sortera känslor/tankar lite, men även på att jag tänkt få med lite bilder i bloggen.
Nu har älskade Snuffe inte fixat in bilderna i datorn än, så jag inser att ska det bli nån dagbok när det fortfarande är aktuellt, får det bli utan bilder.
Redan från början ska jag säga att jag inte hittar de rätta orden, varken i tanken eller när jag sätter dem på pränt. Skriver rakt upp och ner bara... så får det bli som det blir.
Auschwitzbesöket var känslomässigt terrorliknande för mig.
Redan i bussen på vägen dit började det. Vi fick se en film från befrielsen, och då läkarna undersökte/hanterade döda småbarn och spädbarn (smala som stickor...) kom den första störtfloden.
Jag tänkte, att fortsätter det så här, så klarar jag inte av det här besöket...
Gick med "begravningskänsla" i kroppen och tårarna brännande under ögonlocken hela besöket igenom (när de inte kom ut helt, vill säga) - trippen var på totalt 6 timmar.
Innan vi klev innanför de berömda grindarna på Auschwitz I, där det står "Arbeit macht frei", påminde guiden oss om att det här inte bara var ett museum, utan även en enda stor kyrkogård. Överallt, precis överallt, är aska spridd.
Genomsnittstiden som folk överlevde i koncentrationslägren var två månader...
När människorna kom till Auschwitz (det var lättare att forsla alla till Auschwitz, än att åka ut till dem och ta kål på dem), ställdes de upp i kö.
Man talade abrupt om för dem, att "enda sättet att komma ut var genom skorstenarna där borta", och så pekade man på röken från kremeringsugnarna - man drog genast undan fötterna på dem.
En läkare avgjorde därefter, bara genom att titta på dem, om de skulle vidare till "kö 1"
eller "kö 2". Råkade man vara jude eller zigenare, gravid eller på något sätt funktionshindrad, samt om man var barn under arbetsför ålder, så gick man genast till "kö 1". Tillhörde man kategorin som var arbetsför, blev det "kö 2".
Kö 1 innebar raka spåret till gaskammaren, men det visste de köande självklart inte om. Mammor bar sina barn, höll dem i handen, ledde dem mot döden.
Samtidigt som man talat om för dem att "enda vägen ut var genom skorstenen", så höll man ändå hoppet uppe på dem med "glada" tillrop och peppande kommentarer.
Alla fick sitt hår rakat "av hygieniska skäl", därefter ta av sig nakna (kvinnor och män gemensamt och generat) i ett jättestort rum - och därefter, som det hette, "gå in för att ta en dusch". Ingen som gick in i "duschen" kom någonsin ut igen. Ingen utöver officerarna utanför, förstod de hemska skriken därinifrån. Det var givetvis gaskammaren. Just den här tog "bara" 400 personer åt gången.
Kö 2 innebar att du fick leva en tid. Ju "elakare" du var, om du hjälpte till att straffa de som motsatte sig order etc, desto bättre hade du det själv.
De som hamnade i kö 2 fick arbeta hårt, och behandlades sämre än djur.
Motsatte man sig order eller ens ifrågasatte något, blev man skjuten på plats, eller vid avrättningsplatsen.
Då vi under besöket gick in i gaskammaren fick jag nästan panik. Kala betongväggar (där de faktiskt på den tiden monterat upp duschmunstycken för att folk fortfarande skulle tro att de skulle få duscha när de kom in?!) och två stora
kremeringsugnar mitt i kammaren...
Ingen sa ett ord när vi var därinne (om man bortser från ett par flamsande norrmän, som visade noll och intet respekt... *morra*)
En och en halv miljon människor är dokumenterat döda i Auschwitz-Birkenau. Då ska man veta att det förmodligen bara är en bråkdel av alla som verkligen gick åt där. Nazisterna har undanröjt nästan alla bevis (och ändå finns så mycket kvar)?!
Inne i Auschwitz I fick vi se en mängd tillhörigheter till de som avrättats. Där fanns bl.a. en hel monter (ca 15 m lång/3 m djup) full av människohår. Detta stickades det filtar och strumpor av.
Där fanns en monter med över 800 par barnskor, från bebisstorlek till kanske storlek 23. Där fanns en monter med 80.000 par vuxenskor. Där fanns montrar med väskor, kläder och annat, och mängder av foton av människor med tomma, alternativt rädda, blickar. Barn fick nummer istället för namn, och hjärntvättades såpass att de efter en kort tid inte ens visste sina riktiga namn.
Dr Mengele utförde otäcka experiment på zigenarbarn och gravida kvinnor, och folk behandlades som sagt sämre än djur, både på det psykiska och det fysiska planet.
I Auschwitz II/Birkenau, som ligger 3 km från Auschwitz I, fick vi se förläggningarna, där folk fick bo i oisolerade lador - upp till 400 personer i en och samma. Sängarna var våningsängar, och det gällde att se till att få koja högst upp... nästan alla hade nämligen diarré pga den dåliga hygienen/brist på mat & dryck/kyla och sjukdomar, och det rann genom sängarna ner till grannen under. Grannen längst ner var dessutom ett lätt byte för alla tusentals råttor som levde gott på de lik och de "mat"rester som de facto fanns i skålarna.
Gå på "toaletten" kom inte på tal ens då man var sjuk, eftersom varje enskild person inte var tillåten att använda dem mer än 10-15 sek på morgonen och 10-15 sek på kvällen. Toaletten bestod för övrigt i 50 "hål" i en och samma byggnad, utan minsta lilla
privatliv, och behövde man mer än anvisad tid var man snällt hänvisad till sin skål - samma som man sedan skulle äta i. Vatten fanns inte så att det räckte ens till dricka åt alla, så att diska var uteslutet.
På Auschwitz-Birkenau kunde 4000 människor avrättas samtidigt i en och samma gaskammare. Där fanns 5 såna gaskammare, och dessa byggdes då man tyckte att de på Auschwitz I inte klarade av tillräckligt många samtidigt ("bara" 400).
Vet inte om jag lyckats förklara någotsånär hur det kändes, men hu så jobbigt det där besöket var!!!
Men också... sååå intressant. Jag rekommenderar verkligen ett besök.
Alla borde åka dit, även om jag ändrat mig lite då jag tidigare sagt att alla skolbarn borde åka dit. Du måste nog vara åtminstone i gymnasiet för att greja/förstå det.
När Snuffe samma kväll började prata om besöket igen, började jag hulka igen. Vad hade de där människorna gjort för ont????
Och hur kunde Hitler & Co ha så stor makt? Jag förstår det inte.
Och... jag förstår verkligen inte hur de nazister som varit där kan förneka att detta
ofattbara verkligen hänt. Snacka om förnekelse?!?!
:(
// Birdie *fortfarande tagen*
Birdie *FORTFARANDE tagen*
10 kommentarer:
Jag blir alldeles iskall i hela kroppen och tårarna rinner bara av att läsa det du skriver. Jag förstår att det måste ha varit en fruktansvärd upplevelse.
Och om VI tycker att det är hemskt, hur var det då inte att vara mitt i ...
Sådan grymheter är för stora för att vi någonsin ska kunna förstå dem - men kunskapen om att de begåtts måste spridas för att de ALDRIG ska kunna upprepas!!
Jag håller med min namne i Kairo - Det var en beskrivning av helvetet som bara de som var där kan förstå. Att det finns de som förnekar det hela är helt enkelt ofattbart. I morgon ska jag vakna och verkligen känna efter hur himla bra vi har det och värdesätta varje liten stund.
Kram - Mommorazzi
Min Moster gifte sig med en 20 år äldre polack ( min morbror). Han hade lyckats fly från Auschwitz tillsammans med sin bror. Han fick leva med vetskapen om att hans och broderns flykt antalgien hade resulterat i arkubuseringar av massor av fångar i lägret...
Det allra sista han som ung grabb såg av sin mor var när hon sprang efter lastbilen som tillfångatagna unga män forslades i, var att hon försökte hinna ikapp med deras kuddar...
Han har berättat saker som får din skildring att likna en liten godnattsaga (- ursäkta liknelsen )men så är det faktiskt . Människan grymheter tycks ibland inte ha några gränser.
På lite äldre dar blev han en ekonomiskt förmögen man tack vare tyska staten frikostiga ersättningar till offer från koncentrationslägren. Och tro det eller ej, men då visste avundsjukan inga gränser ...
Men han var alltid snäll och rolig morbror Alex och jag ska alltid minnas honom som min bästa historieberättare, båder från lägret men också att han kunde dra riktigt råa skämt från tiden i lägret.
Bra Birdie att du skrev!
Kramen *snyftar ikapp*
Har just läst klart en bok om Adolf Eichman. En av organisatörerna kring förintelsen. Otroligt att sådant kunde hända. MEN: Lenin tog död på minst lika många, Mao dödade miljoner indirekt genom svält mm, Pol Pott dödade några miljoner. Allt efter Hitler. Dessförinnan ska vi inte prata om. Gamla konesiska härskare, monguler, Karl den XII, amerikanernas slakt på indianer mm.
Dessutom pågår just nu ett dagligt mördande av afrikaner som får svälta ihjäl. Varför går inte amerikanerna in där och hjälper till? Nej, det finns inga materiella och ekonomiska intressen. Vi människor är inte bara dumma, vi är cyniska också.
Vi människor är så korkade så liknande händelser kommer att uppstå igen. Tyvärr
Jag orkar inte ens bemöta detta, förlåt, men jag är ju så gammal att jag varit med under denna tid. Men hur människor kan vara så grymma och djuriska - och helt följa i samma hjulspår som en manisk, paranoid människa - är och förblir oförklarligt för mig.
Jag gråter...med julia på armen rinner tårarna. hur är man funtad somm varelse om man gör som dom gjorde. Jag fattar inte.
Jag vill dit, fast jag skulle nog inte stå ut med känslan av att världen inte ingrep då det skedde- Och så har vissa mage att säga att förintelsen aldrig skett. Skandal.
Kram M
Jag kan inte finna ord, det är bara för fruktansvärt. Och det värsta är ändå att det fortfarande finns människor som hävdar att förintelsen aldrig skedde, att det är ett påhitt. Helt klart det mörkaste kapitlet i männsklighetens historia.
Och du skriver så gripande bra, kära Birdie!
Åhhh, vilken gripande text! Jag blir helt tom och kall... Vad stark du är som vågar öppna dina ögon och ta dej igenom den här ressan. Alldeles för många blundar! Kram!
Brutalt, vidrigt och totalt osannolikt... Jag hade ALDRIG fixat det där besöket, trots min hunger att få veta mer. Skulle formodligen aldrig bli mig själv igen... Beundrar dig för att du varit där.
Och till er som finns kvar i form av ett par hårstrån eller du som fick skiljas från din tröstande nalle... Vad ska jag säga..? Jag är så ledsen.
Skicka en kommentar