onsdag 3 december 2008

Den 19 oktober 2004


är en dag vi aldrig kommer att glömma.
Att Efterlyst ikväll tar upp Dubbelmordet i Linköping igen känns bra, det där får bara inte förbli olöst. Exmakens sambo var lärare åt lille Mohammad. Hela Linköping var - lång tid efter - nästan som en spökstad. Det fanns inte ett barn som gick ensam till skolan, eller ens i grupp med andra barn - en förälder fanns alltid med. Barn fick inte vara ute och leka, ALLT kändes farligt, alla var liksom lite i chocktillstånd över att världen kan vara så grym...

Själv satt jag på utbildning den där dagen, och jag kommer ALDRIG att glömma kollegans ansikte, då han kom och informerade oss om vad som hänt, bara femhundra meter från polishuset.
Jag jobbade inte med ärendet personligen, men på olika sätt har man ju blivit "indragen" i det efteråt - med jämna mellanrum.

Mina barn mådde dåligt, såklart - en jämnårig hade ju blivit mördad, och en kvinna, som antagligen bara försökte hjälpa till likaså. Sanningen stod klar för dem: "i morse busade Mohammad med sina syskon som vanligt, han åt frukost och vinkade hejdå... nu är han död, kommer ALDRIG mer att kunna leka". Plötsligt blev de rädda om varandra, insåg att verkligheten ibland är riktigt hemsk.


Jag och barnen besökte mordplatsen dagen efter - bland alla ljus och blommor - och sonen (då precis 7 fyllda) blev intervjuad av norsk TV. En bit bort stod Mohammads familj, tätt ihopslingrade...

Det förvånar mig att gärningsmannen ännu inte åkt dit. Själv har jag länge trott att personen ifråga inte lever längre, men den nya teorin (att han skulle vara väldigt ung) gör ju att hoppet tänds lite igen - inte för att det på något vis ger Anna-Lena och Mohammad livet tillbaks, utan för att det skulle vara som balsam för deras familjers trasiga själar bara att äntligen få VETA...

Men... OM nu gärningsmannen skulle vara så ung som de tror... hur i hundan lyckas han hålla detta inom sig?! Hur lyckas NÅGON hålla dylikt inom sig?

4 kommentarer:

Anonym sa...

Ja det kan man undra, HUR kan någon komma undan, när man tom har mordvapnet? Skrämmande! /Sara

Vera sa...

Ja, jag tänker precis som du. Hur kan man hålla en sån sak hemlig?

Fram med ett DNA-register. Om man inte har ngt att dölja så är det ju inga problem. Dt skulle underlätta oerhört för polisen.

/vera

Anonym sa...

Ja, fy fasen... Tårar i ögonen nu. Att en sån människa KAN hålla det inom sig är ju bara ett tecken på att människan i fråga inte är frisk. Men det är inte heller nån tröst... DET ÄR VIDRIGT!

Eleonora sa...

Ja du den här fruktansvärda händelsen behöver få ett avslut! Så många som kommer att sörja hela livet för detta. Förövaren måste vara en person utan hjärta, hjärna och empati - man kan inte leva vidare med vetskapen om vad man gjort.

Sköt om dig söta vän